Susanne Boll jonglerar författarskap, sång och volontäruppdrag på Ny Gemenskap

Susanne Boll, författare och aktuell med en ny bok, lever för att försöka förstå hur människor fungerar. Och det får hon göra på flera sätt. Bland annat som volontär på Ny gemenskap, där hon träffar människor från alla de slag, samt i fantasin när hon sitter hemma i sin skrivarlya och författar böcker.

I Söderhöjdskyrkan i Stockholm tar Ny gemenskaps Kafé Södermalm emot flera hundra gäster på vardagarna och serverar dem frukost. Det handlar om hemlösa, utsatta och ensamma människor. Kaféet drivs av anställda på Ny Gemenskap, men även ett gäng volontärer och Susanne är en av dem. Varje torsdag är hon där och hjälper till.  Hon har alltid velat göra något konkret för att hjälpa till i samhället. Och det får hon göra på Ny Gemenskap.

Susanne är i grunden psykolog och har således ett genuint intresse för människor och hur vi fungerar, de val vi gör i livet samt vad som leder fram till valen varje människa gör.

– Ofta är valen begripliga om man tittar på dem bakåt, även de dåliga. Det är intressant att möta de gäster som kommer hit, det finns anledningar till varför en person har hamnat i utanförskap eller hemlöshet. Jag vill förstå varför och hur kan jag hjälpa i längden.

När hon arbetade som psykolog kände hon en längtan efter att arbeta mer utåtriktat med psykologi, så hon och en kollega kom på idéen om att starta en tidning om populärpsykologi. De sålde in idéen till ett stort förlag och sedan kom tidningen ut. Idémakarna fick betalt för idén men fick inte vara med och skriva i tidningen. Då sökte Susanne till journalisthögskolan och utbildade sig till journalist för att få skriva om det hon brann mest för. Att hon sedan blev författare kan hon tacka sin familj för. Hon blev nämligen lite av en ofrivillig hemmafru när hon var gravid med sitt andra barn och flyttade till Barcelona där hennes man hade fått arbete under en period. Under tiden som hennes dotter gick på förskolan i några timmar satte sig Susanne på ett kafé och började skriva. Varje vardag i 2,5 timmar. När de sedan kom hem till Sverige fortsatte hon att skriva. Det har resulterat i totalt åtta böcker och Susanne titulerar sig numera författare. Men hon har många strängar på sin lyra, hon sjunger även i ett band.

– Jag är priviligierad att kunna göra det här. Det känns som det har blivit ett av tre ben i den jag är och det jag gör: skriver, sjunger och är volontär på Ny Gemenskaps Kafé Södermalm.

Till Kafé Södermalm är alla välkomna och viktigast av allt, alla är välkomna precis som de är. En skylt på väggen talar om just detta, där det står: No perfect people allowed”. De som kommer hit är hemlösa, en del är missbrukare och en del lider av psykisk ohälsa men har ett hem att gå till. Hit kommer även fattiga och EU-migranter. Gemensamt för både gäster, personal och volontärer är att de har ett öppet sinne och en förlåtande syn på världen. En viktig del i Susannes roll som volontär är att lyssna och samtala med gästerna och att ge dem ett gott bemötande. Att ge dem ett leende och en vänlig blick, vilket de kanske inte möts av så ofta i samhället. Och att inte döma någon.

Hon känner en väldigt stor ödmjukhet inför de människor som kommer hit. En gång mötte hon en man som skilt sig och blivit av med sitt arbete. Efter att inte ha kunnat betala några hyror blev han vräkt. Hon är förvånad över hur fort man kan hamna utanför systemet. Det gäller att vara öppen och ha respekt. Hon förstår att om någon beter sig på ett visst sätt så beror det på något.

Även fast gästernas situation på olika sätt ofta är svår tycker hon att atmosfären är härlig. Hon upplever att gästerna värnar om varandra, personalen och volontärer. Gästerna tar hand om varandra och har koll på varandra och sörjer såklart när någon har gått bort.

Trots den härliga stämningen gör det ont då berättelserna kryper innanför skinnet. Ibland vill hon bara ta hem människorna till sig. Men det är viktigt att ha en gräns för att inte bära med sig för mycket och Susanne tycker att hon har hittat den gränsen även om det är mycket hemska upplevelser hon får höra om från gästerna.

Susanne har även skrivit en lättläst kärleksroman som berör ämnet hemlöshet, Hemlösa hjärtan. Just nu är hon aktuell med sin senaste bok Vattenlandet, som är den avslutande delen om psykolog Vera Lilja. Handlingen utspelar sig i Motala, staden Susanne härstammar ifrån. I boken är Vera utbränd och ska vila, så hon åker till sin stuga i Motala. En dag hittas kommunalrådet mördad och stockholmspolisen kommer till Motala. Vera som är psykolog och konsult åt polisen dras in i mordutredningen. Susanne tycker att det är kul att i fantasin befinna sig i sin hemstad.

Nu är serien om Vera avslutad i och med den fjärde boken. Redan dagen efter boken släpptes började Susanne fundera på vad hon skulle skriva om härnäst. Kanske blir det en bok om utanförskap, som gästerna på Kafé Södermalm befinner sig i. Hon vet i alla fall vad hon ska göra på torsdagar mellan kl. 9-13. Då finns hon där för dem som behöver det. Med öppenhet, respekt och ett genuint intresse för de människor hon möter.

– Jag har blivit beroende att gå hit. Jag vill bli pensionär här.

HUR KAN JAG BIDRA PÅ RIKTIGT?

Några av våra samarbetspartners