Gäster och livsöden

Översta bilden visar Micke Gunnarsson, föreningsmedarbetare på Kafé Söder med en gäst. På bilden nedan syns Linda Ström, kaféansvarig på kafé Vällingby med gäster.

Ingen väljer hemlöshet frivilligt. Ingen önskar hamna i utsatthet. Ingen vill vara fattig. Ingen vill vara ensam. Ändå så är det så det verkligheten ser ut för många av våra gäster. Det är därför Ny Gemenskap finns. Genom att bjuda på gemenskap, mat och vägledning så kan vi ge glädje och hopp om en väg ur utsatthet. Det är det vi menar med medmänsklighet i praktiken.

Här kan du möta några av våra gästers historia och tankar. Deras livsöden kan skifta som natt och dag men ingen har frivilligt hamnat där de hamnat. Och många kämpar hårt med att komma vidare. Då kan och vill vi på Ny Gemenskap vara ett stöd som gör skillnad. I praktiken.

 

4. “Ny Gemenskap är min familj”

“Låt mig berätta om Patryk som är en hemlös man i Stockholm. Patryk är en man i min egen ålder, lite drygt 50 år. Han har som jag växt upp vid Östersjöns kust. Skillnaden är att han växte upp i Polen. Jag i Stockholm.

När Patryk växte upp var Polen fortfarande ett land som levde under det kommunistiska förtrycket. Men när han kom upp i arbetsför ålder var landet fritt och omdaningen av landet gick snabbt. Sedan 2004 är man medlemmar av den Europeiska Unionen EU. Han har aldrig i sitt liv haft det riktigt bra ställt, snarare har han större delen av sitt liv känt sig fattig. Genom de öppna gränserna inom EU tog han chansen att åka till Sverige för att arbeta. Han hade av vänner och bekanta hört att i Sverige kunde man få jobb!

Väl i Sverige var det inte så lätt. Visst kunde man få jobb, men det var väldigt ofta ”svartjobb”. Där är lönen osäker och mer än en gång har Patryk blivit lurad på lönen. Jobbet gjort, men lönekuvertet mycket tunnare än vad som var sagt.

Så att den fattigdom han har varit van med har fortsatt i Stockholm. Han bor där det finns en öppen dörr. Det kan vara i en trapp. Vanligare är att det blir i något soprum eller ett lager. Den här vintern har inte varit något undantag. Jobben har varit få och den kyla vi som bor i Stockholm har känt har varit påtaglig. Det och ensamheten har gjort att Patryk inte är så lycklig.

På Kafé Västberga Gård äter Patryk frukost varje morgon. Det blir Yoghurt, några smörgåsar, Kaffe och ett ägg. Han berättar att här känner han sig trygg. ”Ny Gemenskap är min familj”, säger han.

Patryk har inget svenskt personnummer och det ställer till problem. Han har av personalen fått hjälp att ta kontakt med rätt myndighet. Så han hoppas att han snart ska kunna ta ett svenskt körkort. Det blir lättare för honom att få ett jobb då. För Patryk vill gå från svart till vitt. Han vill lämna den svarta arbetsmarknaden och få ett ”riktigt jobb”. Hittills har han delat ut lite reklam för att få en ”riktig” inkomst. Men de pengarna räcker inte långt.

Patryk brukar fira sina högtider på Ny Gemenskap. För en tid sedan fyllde hans dotter i Polen år. Han firade det med att till koppen kaffe sätta sig vid ett bord och skriva ett enkelt kort:

Jag älskar dig. Jag saknar dig /Pappa

Snart är det påsk. Den vill Patryk fira på Ny Gemenskap. På långfredagen är det ”Påsk i Gemenskap” på Västberga gård. Pandemin ställer till det i år igen. Det blir inget firande inomhus i en stor grupp. Men Ny Gemenskap kommer att stå utomhus och bjuda på en påskmiddag i en påse som man får ta med sig.

Berättat för och nedskrivet av Henrik Östman, Insamlingsansvarig på Ny Gemenskap, våren 2021

Vill du hjälpa fler som Esa och Patryk? Vill du stötta Ny Gemenskap i vårt arbete för mer medmänsklighet i praktiken? Ditt bidrag gör skillnad. På riktigt.

 

3. “Så många roliga och udda karaktärer”

“Trots att vi möter många medmänniskor i utsatthet, hemlösa, narkomaner och de med psykiska problem, så är det paradoxalt kul. Det är så många roliga och udda karaktärer som jag aldrig skulle träffa annars. Att dessutom kunna få göra skillnad i praktiken är underbart.

Det kan vara hjälpa en man som bott i skogen i tre år att få en lägenhet. Det hände i våras. Eller att hjälpa missbrukare att gå vidare till avgiftning och behandling. Vi gör skillnad men det krävs ofta stor uthållighet och mycket medmänsklighet. Och det har vi gott om”.

/Mirjam Pojhala, mångårig medarbetare på Västberga Gård

 

2. Ett brev från en tacksam pensionär

“Under flera år har jag ofta besökt Ny Gemenskaps kafé vid Västerortskyrkan i Vällingby. Det är verkligen anslående och roligt att se hur vänligt, smidigt och effektivt personalen arbetar där.

Den goda ton som upprätthålls på kaféet är ovärderlig!

Till kaféet kommer bl.a. människor som balanserat på randen till utanförskap med bristande social gemenskap och hotande förfall. Man kan undra hur det skulle ha varit utan den fina humanitära och psykologiskt stöttande kontakt som detta ställe (och syskonkaféerna inne i stan) förmedlar till besökarna.

Tänk att ha ett lugnt och trivsamt kafé att kunna gå till på vardagsmorgnarna, få en varm dryck och bröd med nyttigt och bra pålägg samt känna en stunds lättsam gemenskap med andra gäster!

Linda Ström och hennes arbetslag av volontärer är värda all beundran. Linda är med sitt proffsiga handlag bra både på att göra goda smörgåsar och att vara social d.v.s. småprata vänligt med gästerna. Detta bidrar väsentligt till ömsesidig respekt och god ton. Men småaktighet och intrigmakeri har hon svårt att tolerera och kan ta itu med sådant på skarpen när det behövs!

Vanligen (före pandemin) brukar det vara en paus på förmiddagen då Linda eller någon annan läser ett “ord för dagen” – det ger lite avkoppling och eftertanke. Det kan också bli musik (av amatörer eller proffs), allsång och dylikt vilket är mycket uppskattat! Lyckligtvis finns – i dessa pandemidagar – en trädgårdshörna utanför Västerortskyrkan. Där kan pesronalen stå skyddad vid en dörr och servera frukost. Det sker i god ordning och avstånd o.s.v.

/Tacksam pensionär som gärna vill sätta ord på vad många andra lika tacksamma kafébesökare får ta del av på Ny Gemenskaps kafé i Vällingby

 

1. Esa, hemlösheten och vägledningens hopp.

“För Esa tog inte livet på gatan paus i våras när Corona blev påtagligt. Och inte nu i juletid när så mycket har blivit inställt och pausat. Han fortsätter som vanligt. För några år sedan kom han till Stockholm från ett av våra granländer. Han ville ha ett bättre liv. Det blev inte riktigt som planerat.

I Stockholm hittade han ingen bostad och inget jobb. Sånt som ett vanligt liv ska innehålla. Varje natt går han runt i Stockholm city och letar efter tomburkar för att som en hederlig man kunna köpa sig ett mål mat dagen som kommer. När det börjar ljusna kommer han till Ny Gemenskap för en frukost, gemenskap och framförallt för att sätta sig vid ett element och sova en stund. Det är inget liv Esa egentligen vill leva. Han ville ju få det bättre i Stockholm. Men dagarna går. Ett jobb och en bostad kommer allt längre från att bli verklighet. Så istället har Esa ”tagit till flaskan”.

För att glömma och för att klara av nästa natt på gatorna, som han säger. Och så läggs dagarna på hög. Den ena dagen är lik den andra; samla burkar på natten- sova mot ett element på förmiddagen också alkoholen. Så kan ett liv se ut mitt i en pandemi. Men.

Nu har Ny Gemenskaps stöd, samtal och vägledning gett Esa nytt hopp. Vi har vunnit hans förtroende och vi håller gemensamt på att skissa på en realistisk steg-för-steg-plan ut ur det mörka. Det finns hopp. För alla.”